Agnes Holmberg

Dimma och regn, en dag i november

Publicerad 2017-12-11 22:52:31 i En dag,

Här kommer äntligen ett gäng bilder från Småland (ca en månad försent men det gör inget!!!). När jag skriver det här till lugn jazzmusik (balsam för själen förövrigt) så snöar det utanför fönstret, men för en sekund kan det vara ett regnigt, grått, november igen. Konstigt att jag saknar det, men det gör jag. Aja, dagen började här, i farmors finrum. 
Jag var lite morgonhängig
och läste lite grann. 
Sen knöglade vi in oss själva och en massa mat och packning i ett par bilar för att ta oss till en dimmig, blåsig, sjö. 
Ett stycke kusin Ellen var med. 
Och en frusen pojkvän och mamma. 
Min farbror smet ut i den fuktiga luften för att börja grilla, för alla var superhungriga. 
Under tiden gick jag för att pussla med min kusin Alice. 
Kolla söt vätte vi hade på stegen!
Maten blev färdig, och vi skyndade oss dit! 
Ren och skär lycka när man hittar gurkmajonnäs, 
och ren och skär koncentration för att få riktigt mycket. 
Sen åt Wille och Ellen och Walter m.fl. upp all mat. 
Det här är verkligen en av mina favoriträtter; grillad korv med gurkmajonnäs och rostad lök samt tillbehör som potatissallad och mini-morötter. 
Efteråt blev det fri lek, och efter sådan tung lunch däckade gäddan och Wille i soffan. 
Och en Ellen på kökssoffan. 
Gääääääääsp. 
Brasan sprakade, men efter tillräckligt mycket degighet kliar det i benen och man måste röra på sig. 
Två av nio bestämde sig för att åka ut för "att dra upp kvällsmaten så att säga", men kom inte ens ut ur viken innan de hade fastnat. 
Resten av oss skrattade så länge. 
Kolla uppgivenheten...tillslut kom de dock loss, men det blev ingen gädda ändå. 
Ellen <333333
Försökte hänga med min faster och mamma längst fram, och fick faktiskt gå väldigt raskt för att kunna hålla samma tempo. 
Det finns nog inget vackrare än innersta Småland, svällande av vatten i ett regnigt november. 
Titta här till exempel. 
Än en gång fick man skynda sig för att inte tappa dem mellan tallarna och granarna. 
Dimman drog in från Isaberg och världen kändes på samma gång oändlig och väldigt liten, omskärmad av regnet. 
Kom så går vi hem. 
Och det gjorde vi. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 20 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela