Agnes Holmberg

Den hemliga historien

Publicerad 2018-07-18 11:46:57 i Böcker, Skriva skriva skriva,

Det finns få saker som kan göra mig så uppgivet melankolisk som att läsa färdigt en bok. Särskilt en bok som jag inte direkt har tyckt om från början men lärt mig älska, och då genom dessa förändrade känslor högaktar den mer än de jag har älskat från första stund. Så har det varit med "Den hemliga historien" av Donna Tartt. Jag började någon gång i februari/mars och slutade inte förrän i juni för att den var så lång och i vissa partier till och med långdragen. 
Berättelsen handlar om en kille, Richard Papen, som flyttar från Kalifornien till ett litet college på östkusten för att plugga grekiska. Efter lite krångliga omständigheter kommer han med i en kurs i grekiska med bara fem andra personer och en sannerligen speciell lärare. Snart blir han och denna studentgrupp nästintill oskiljaktiga.
Ända från första sidan förstår man att gruppen har mördat en person, en sanning som läggs fram som vilken som helst (så att jag skriver det här är ingen spoiler hehe). Resten av berättelsen blir en upptakt där man efterhand får tillskansa sig mer och mer information om vad som verkligen har hänt, och kommer sanningen närmare. Ett sådant berättarbegrepp tycker jag mycket om; som ett pussel som blir klarare bit efter bit. 
Att den sedan är berättad som en tillbakablick för Richard skapar en relation mellan läsaren och berättarrösten i skrivande stund, lika mycket som det skapas en relation till honom i dåtid. 
Språket är träffsäkert och alltid välarbetat, även om jag önskade att vissa längre partier hade kunnat förkortats lite. 
Jag reagerade starkt på Tartts sätt att beskriva känslor med bildspråk (t.ex en skyltdocka som vaknar till liv) och hur det ytterligare knöt samman banden mellan läsaren och berättarrösten. Jag hade lika väl kunnat sitta bredvid Richard på riktigt och lyssna på historien som att läsa den. 
Romantiseringen och nostalgin går hand i hand och relationen mellan de sex ungdomarna och Julian, deras lärare, är rörande nära och på samma gång långt borta. Jag kände mig som en del av dem, och trots att jag bitvis genom berättelsen blev trött på att läsa och trots att vissa partier var trögflytande, så var det citat och tankar som det här ovan som fick mig att älska denna boken. 
Slutet var nog trots allt det bästa med hela historien, och jag stängde pärmarna med en efterhängsen bitterljuv förnim som kändes genom hela min kropp och som fortfarande inte ha avtagit. Jag vet att det kan verka skumt, men det kändes som att jag hade förlorat en vän när boken tog slut. 

Min sommar genom boksidor

Publicerad 2018-07-14 15:57:04 i Böcker,

Jag kan inte vara den enda läsande människan på jorden som får ett otroligt läs-sug så fort det är soligt utanför. Samtidigt som jag läser mycket under sommarmånaderna så har jag också en sorts orimlig idé om att jag inte bara ska vilja läsa mer när det är ljust längre, utan även att jag ska hinna läsa en mycket större mängd än vanligtvis. Så är det ju absolut inte, men glömmer lätt bort att trots att det inte är plugg eller jobb som vanligt så händer det så mycket annat som kommer ivägen för läsningen. 
Därför har jag valt ut sex stycken böcker som jag har planerat att hinna läsa färdigt innan terminen börjar i september. Let me tell you why. 
"Den hemliga historien" är Donna Tartts debutroman och fick MYCKET positiv kritik när den kom ut. Den handlar i korta drag om en kille som blir ett med ett gäng studenter när han börjar på ett mycket litet college i Vermont. Historien tätnar och tätnar och allteftersom växer ett mörker ur berättelsen som bara går att finna i ett fenomen; människan. Väldigt Twin Peaks-likt! Detta var den första bok jag läste denna sommaren, och för att vara ärlig så började jag tidigt förra terminen, men hann inte färdigställa den förrän i början av juni. Men! En otroligt bra bok som jag kommer skriva lite mer om i ett eget inlägg. 
Som Mumin-älskare känns det nästan obligatoriskt att läsa den här vid midsommarhelgen. En berättelse om att somna i ett träd och försvinna från in familj, övervinna poliser och parkvakter och hattifnattar, om hemligheter (och farligheter) på midsommarnatten och slutligen om återföreningens lycka och nostalgi. En otrolig feel-goodbok, som skapar trygghetskänsla ända in i märgen. 
För tillfället håller jag på att läsa "Världen av igår" av Stefan Zweig, en självbiografisk berättelse om hur det Europa som fanns innan första världeskriget sakta men säkert försvann in i mörkret efter de två krigen. Det är en historia om Europas historia och om en person som saknar den trygga värld som tidigare tyckts helt oumbärlig. Hittills mycket gripande och ett väldigt givande perspektiv för en historiestudent. 
Samtidigt läser jag också boken "La garconne" (Victor Margueritte), en bok på franska från 20-talet, som handlar om en ung kvinna som bryter sig loss från konventioner och kulturella föreställningar i dåtidens Frankrike. Än så länge väldigt svårt, men lagom utmanande att läsa en bok på franska. Pluggade franska i fem år i skolan men fattar fortfarande inte mycket. Men bra övning inför Paris om några veckor!!!
Jag tror att jag har läst "Stolthet och fördom" kanske sju gånger sedan jag fick den när jag var  14 år. Läser den i snitt en gång per år och de senaste gångerna har det (utan någon planering) infallit sig så att jag har läst den varje sommar när vi har varit på Själland med familjen. Nu känns det helt oumbärligt att åka utan den, så när vi åker till Danmark ligger den här överst i väskan. Den är ett bevis på att man inte kan läsa en bok för många gånger. 
Väl i Paris i augustihettan ska jag ta med mig några av Patrick Modianos böcker (som "Lilla smycket"). Han är en av mina favoritförfattare och jag har ännu inte stött på någon annan som skriver så mystiskt och samtidigt förståeligt om en plats att det känns som att man själv står där bredvid honom. Jag tror att jag tar med mig "Dora Bruder" och "Nätternas gräs" och så ska jag leta upp specifika platser som han nämner och gå dit och insupa hela stämningen. Är jag nördig? Ja. Är det okej? Ja!
Svårt att undgå att jag har valt böcker utefter sommarens skiftningar och förändringar, och beroende på var jag ska befinnna mig. Tips att planera upp lite, så känner man sig inte stressad vid tanken på allt man vill hinna läsa. 

Tiden är upphävd och allt börjar om

Publicerad 2017-12-23 10:26:22 i Böcker, Skriva skriva skriva,

Jag har läst en bok som kvalar in på topp tio bästa böcker jag någonsin har läst. 
"Nätternas gräs" av Patrick Modiano är en relativt tunn bok full med drömmar som sveper en med till Paris, 60-tal. 
Den är självbiografiskt skriven, allt med utgångspunkt från författarens egna återupptäckta anteckningsbok från hans ungdomsår, och bygger på hans relation med en mystisk kvinna. Han vet inte mycket om henne, i praktiken ingenting alls, men de utvecklar en intim relation under några få månader. 
Jean och Dannie, som karaktärerna heter, vandrar genom Paris, dricker Cointreau på caféer och åker emellanåt till ett tomt hus på landet utanför staden, där han en dag glömmer ett manuskript när hon helt oförklarligt påstår att de inte kan återvända dit.  
Hela boken bygger på något sätt på att författaren försöker komma till ro med sina minnen, lösryckta känslor för mystiska avenyer, namn på platser och personer i den svarta anteckningsboken som han aldrig har återsett senare i sitt liv. Vad var det som hände med Dannie som gjorde henne så hemlighetsfull och frånvänd från honom, och som ledde till att han aldrig mer kunde återse personerna vars namn stod nerklottrade i anteckningsboken?
Mycket av det som händer kommer i vågor från författarens sida, han vandrar på en viss plats och en "slöja slits itu", han lyckas tyda ett halvt bortskavt namn i anteckningsboken, eller så drömmer han. 
Boken bygger på deras relation, som i sin tur är upplagd på ömsesidighet, på förståelse för varandra, och på att våga släppa taget. Mycket får Jean aldrig reda på, men han kan aldrig riktigt släppa det ändå. 
När boken var slut kände jag mig hjärtekrossad rent ut sagt, det kändes som att hans minnen hade blivit mina och att de nu plötsligt ryckts ifrån mig. Jag tror att jag läste om de två sista sidorna fem gånger. Slutet var fantastiskt och därför publicerar jag det inte här utan låter er upptäcka det själva när ni läser den. För det tänker ni väl göra? 

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 20 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela