Agnes Holmberg

11/11 1918

Publicerad 2018-11-11 11:13:43 i Tankar,

Idag är det på dagen hundra år sedan freden efter första världskriget stiftades, kriget som ruskade om världen så att den aldrig blev sig själv igen, på timmen för hundra år sedan spreds nyheten att ett vapenstillestånd hade skrivits under i Compiègneskogen i norra Frankrike. 
Det regnar. Det ska regna hela dagen. 
Jag tänker på regnet över lervällingen i skyttegravarna den dagen för hundra år sedan, på regnet över kullerstensgatorna i Paris, på regnet över småbyarna på tyska landsbygden, på regnet och stillheten som sänkte sig över hela Europa. Freden måste ha följts av en tomhet och tafatthet utan dess like. Lika viktigt som det är att minnas lyckan och firandet efter krigsslutet, är det att minnas känslan av uppgivenhet och avslut som måste ha följt. Med fredsförhandlingarna var inte bara de evinnerliga fasorna i skyttegravarna över, utan en hel värld hade tillslut fått se solen sjunka helt, en solnedgång som påbörjades redan vid krigsutrbrottet 1914 men först nu fick sitt verkliga avslut. 
Jag tänker mycket på den stillheten. Det är hundra år bort och de flesta som själva var med är påväg bort, men regnet idag påminner mig om hur nära minnet av detta fortfarande kan tyckas i mitt medvetande. 

Onsdag i Småland

Publicerad 2018-11-08 09:36:16 i Mysiga händelser, Resor,

Resan till farmor förra veckan var mer än efterlängtat, trots förkylning. På onsdagen vaknade jag i en trött men lycklig haze och gick ner för att äta frukost. 
Äter alltid gröt och dricker alltid kaffe ur kopp på fat när jag är här. 
Jag tog på min dagismössa och vi gick ut i den gråa morgonen. 
Mamma och Walter ledde vägen in på farmors fabrik.
Hennes maskiner som tillverkar piprensare har gått varje dag sedan 60-talet. Ingen digitalisering här inte. 
Jag packade ner lite påsar med piprensare i kartonger och sedan fikade vi i hennes fikarum; än en gång kaffe i kopp på fat. 
Strax innan lunch gick jag, min ena lillebror Walter och mamma och pappa till Arvids för att köpa pennbläck och en ny penna till mig. Anderstorp har ca 5000 invånare och där finns trots det en jättebra bokhandel; may it long be that way. 
När jag gick in i farmors finrum när vi kom hem sprack molntäcket upp i sneda, höstiga, solstrålar. 
Kanske för att mina kusiner skulle komma över och äta ärtsoppa. Egentligen är grön paprika den enda grönsaken jag inte tycker om, men försöker vänja mig sakta men säkert. Men helt ärligt; varför äta omogna paprikor när man kan äta mogna? 
Efter lunch tog jag med kaffekoppen upp till rummet och försökte få lite plugg gjort, för jag hade en hemtenta som skulle in på fredagen. 
Men alla de andra skulle göra en pumpa att ställa på trappan pga halloween och jag kunde ju inte motstå att prokrastinera plugget för att hjälpa till. 
Sen plötsligt var det dags att prokrastinera ännu mer och gå till badhuset. 
"Kom igen nu Agnes, varför är du så seg, inga bilder nu vi måste gå?!" Så fin blev alltså den bilden på solnedgångshimlen.
Aja vi badade och det var underbart kul. 
Och vi köpte snacks och gick hem genom den stickande kylan, 
för att äta lasagne och titta på Stranger Things och så var första dagen i skogen över.

Oktober

Publicerad 2018-11-06 08:12:00 i Mysiga händelser,

Oktober månad är förbi, den var ljus och klar och helt enkelt underbar.
I början av oktober kunde man fortfarande äta lunch ute och jag åt smörgås och läste i det kalla solljuset. 
Jag och Elsa et consortes gick på en korridorsfest med 70-tals tema och sedan gick vi till Sydskånska nation och drack öl. 
Jag och mamma lagade jordärtskockssoppa med stekt svamp och smörgåsar med fetaost, vill alltid bara leva på sådan mat. 
Höstanemonerna blommade med silkeslena knoppar trots kalla nätter. 
Åt jag mycket mellis? Japp. 
Om dagarna var universitetsplatsen dränkt i solljus. 
Och om kvällarna var himlen pastellig när jag cyklade över bron på väg hem från jobbet. 
Jag och Ludde gick på en utställning på Lunds konsthall som var reportage från postsovjetiska stater om hur galler till fönster och dörrar var gjorda som soluppgångar och hur det kunde tolkas. 
Sen gick jag på finsittning med KLIO. 
Skålade med en röd basker och en sergeant. 
Och hade en bilkårist bredvid mig (temat var hattar och mössor om det inte var uppenbart). 
Träden på min gata hade fortfarande löv på sina grenar. 
Och grannarna hade fyllt i katten och musen som nästan var bortnött från husväggen.
Jag hängde med mamma i fluffiga skor
plus en t-shirt med farmors fabrikslogga på. 
Jag var på sushidejt med Elin och Sandra. 
Och skrattade åt gamla tidningsinlägg som kontot Lunds universitet la upp på sin instagram. Mer oersättliga ljusstakar i mitt liv tack. 
Jag försökte motivera tentaplugget genom att köpa söta godisar. 
Jag prokrastinerade sedan tentapluggandet genom att titta igenom min gamla kalender, och hittade en peppande sista notering. 
Skrattade åt en dikt av Anna Maria Lenngren. 
Morfar fyllde år den 24 oktober och mormor hade stuckit ner röda rosor runtomkring hans gravsten, tyckte det var väldigt gulligt. 
Som ett av de sista momenten i kursen i Historiedidaktik var vi på Skissernas museum. 
En bild i en bild. 
Elsis! 
Vissa dagar var det grått. 
Men jag gosade med denna sötnosen. 
Och förra lördagen hade vi familjekompisar över och vi drack champagne i vardagsrummet som såg ut att vara doppat i guld. 
Oktober. ! ? 

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 20 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela