Agnes Holmberg

Dagboksinlägg från den 14/10 2016

Publicerad 2018-09-28 14:45:40 i Skriva skriva skriva,

Om någon timme åker jag till Småland, och för att komma i stämning hittade jag ett dagboksinlägg från nästan exakt två år sedan (då jag bodde där), efter att jag hade varit på lunch med farmor och henne 95-åriga väninna.  Håll till godo!
 
"Dear diary, 
När man är sådär avkopplat mätt att man bara lutar sig tillbaka i baksätet och tittar ut genom bilfönstret börjar tankarna vandra på ett väldgt speciellt sätt. Man behöver inte nödvändigtvis tänka på något speciellt, eller rättare sagt: man behöver inte notera alla tankar man tänker. De tänks och sedan glider de sakta man säkert bort i periferin utan att man har noterat eller reflekterat över dem. 
Kallset, Kulltorp, Tokarp. 
I framsätet skvallrar två damer om den tid som flytt, om den värld de förlorat. 
Jag lyssnar med ett halvt öra och blir nästan full i skratt när jag hör med vilket allvarligt tonläge de diskuterar lingon. Det är nästan på liv och död. Solen sänker sig mot kvällningen och om bara några få timmar kommer den ha gått ner. Men just i detta ögonblicket kan jag blunda och bli varm i ansiktet av guldsolen och höra deras lugna röster långt borta. Detta ögonblicket kommer aldrig komma tillbaka och det är just det som är det ljuva. 
Aija." 

Louvren-söndag i Paris

Publicerad 2018-09-26 20:45:35 i Resor,

Nytt Paris-inlägg! Massa nya bilder!! Yey!! 
Södagen den tolfte augusti vaknade jag och tänkte: "det är en ny dag, hur spenderar man bäst en söndag i Paris?" Så jag väckte Ludde och sa "nu är det bestämt, vi drar till Louvren". Hey ho, let's go, nästan ingen kö och sen var det dags att titta på fina marmor-statyer. 
Och lite obehagliga småbarn i starkt ljus ovanifrån. 
Och metall-jägare. 
Jag tänkte mycket när vi gick genom stenpalatset, att Ludvig XIV:de faktiskt växte upp här och kanske sprang omkring över dessa golven (långt innan Versailles ens var påtänkt). 
Konst är något av det mest spännande jag vet, hade kunnat befinna mig ett helt dygn på ett museum och ändå inte känna mig färdig. Men vi hade ett mål; en av tavlorna som ligger till grund för uttrycket "Et in arcadia ego", som ungefär betyder "Även i Arkadien, jag" och syftar till att även i himmelriket på jorden (Arkadien) befinner sig döden. 
Efter en del letande kom vi fram. Sen satt jag där i ca tjugo minuter och bara tittade. 
Tavlan föreställer en herdegrupp i Arkadien som står vid en grav och pekar på de ord som är inristade där; "Et in Arcadia ego". Lite kort fakta är att just denna tavla är från 1689, och hänger ihop med hela "Memento Mori"- rörelsen. Barockkonst forever. 
Sen var vi hungriga så käkade Croque Monsieur (åt ca femtioelva sådana under resan). 
Eftermiddagssolen lyste stark när vi bestämde att vi skulle möta upp med några av mina familjekompisar som också var i stan, två av de som min familj alltid har picknick med i Botaniska trädgården. Vi möttes på ett café vid en moské på vänstra stranden, nära Jardin des Plantes för att käka kakor, dricka te i lövskugga och äta glass. För att citera Maria; "Att man hänger med er när man är i Paris är sen gammalt!" Och så kändes det verkligen, för några år sedan när jag var i stan med min familj så picknickade vi i en park med dem då de också lyckligtvis var där. 
Oavsett, vi hade en väldigt mysig och varm eftermiddag, och det var nog första dagen jag kände mig som hemma på riktigt under vår vistelse. Att träffa folk man vanligtvis bara träffar hemma är otorligt underskattat när man är utomlands. Gränsen mellan hemma och borta gled ihop och jag kände mig trygg. 
Sen blev det kväll, vi skyndade hemom till lägenheten, och jag var i vanlig ordning hangry och svettig och tjurig. 
Sedan gick vi ut i kvällsvärmen och så var det slut på den sagan. 

Trumpen Bellini-drickare

Publicerad 2018-09-25 20:06:44 i Mysiga händelser,

Förra tisdagen var det solnedgång och jag hade på mig en blus jag tycker mycket om. 
Jag skulle på dejt med en gullis på Klostergatans vin och delikatess, som har världens godaste mat plus att det känns som att man är i Paris när man är där. 
Fick in världens gulligaste smörbytta och tryckte i mig bröd för var dödshungrig. 
Jag beställde in Bellini för det är min all time favourite drink; mosad periska/persikojuice och Prosecco tillsammans. Mina två bästa smaker, i en enda kombination. 
Syns till och med på mitt minspel hur nöjd jag är!
Jag åt skånsk tupp med stekt sötpotatis, pumpapuré, svamp, sky och krasse + persilja och var alldeles nöjd med mitt liv. 
L åt halstrad råbiff med pommes och rödbetor + kapris och det såg också aningens gott ut. 
Jag drack kaffe och Cointreau till efterrätt och tänkte på hur jag önskade att alla måltider alltid var såhär. Fast allra helst i Paris på riktigt. På tal om det så ska jag lägga upp lite fler bilder därifrån wiiieeee, nu under PFW är hela mitt instagramflöde invaderat av bilder från Paris och på något sätt känner jag mig lite trumpen, för det är ju min bästa stad och ingen annans. Är jag tre år gammal? Japp. 

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 20 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela