Loppis och Dora Bruders port i norra Paris

I slutet av Parisresan tog detta trötta ansiktet sig upp för att gå på loppis i norra Paris, vid Port de Clignancourt. Hade jeans plus min Mulberryväska och tittade på mycket fina möbler (hade kunnat ha världens vackraste hem om jag hade haft hur mycket pengar som helst samt kunnat frakta hem allt det här från Paris).

Den astro-intresserade personen som går under namnet Agnes älskade saker som detta, och det fanns det mycket av.

Plus gaaaamla sängar som såg ut att vara tagna direkt från en dokumentär i Versailles. En loppis på liiiite annan nivå än den på Södra Esplanaden, eller hur?

Vandrade runt i en massa små små gångar, är det fanns få personer och doftade gammalt.

Gamla bystar av personer som inte existerar längre.

Jag hittade solglasögon som fick mig att se ut som en gäst på ett pool-party i California på 70-talet. Tyvärr var de dyra och jag hade seperationsångest som aldrig förr när jag la de ifrån mig.

Jag kollade på lite kläder också,

plus en massa smycken som var uppköpta från lager från 50-, 60- och 70-tal och som i vissa fall fortfarande låg kvar i originalförpackningar. Jag var i glaaad som ni kan förstå.

Men sen kom topp tre bästa händelserna på hela de två veckorna. Som en del redan vet älskar jag Patrick Modiano, och framförallt hans verk Dora Bruder; en berättelse om en ung judisk flickas försvinnande i det av nazisterna ockuperade Paris i början av 1940-talet. Författaren hittade en efterlysning av henne i en tidning från -42 och skrev därefter en kort historia om var hon kan ha befunnit sig och vad hon kan ha gjort det vinterhalvåret då hon var försvunnen innan hon hittades igen på våren -43 och därefter skickades till koncentrationsläger.

Eftersom att hon har funnits på riktigt (och inte är fiktion) finns även det hus där hon och hennes föräldrar levde, och vi gick dit. Det fanns ingen skylt, ingen markering, bara Modianos bok jag hade med mig där adressen finns med. Jag kan inte med ord förklara hur förundrad jag var av att befinna mig utanför hennes dörr och hålla i handtaget och veta om att där inne lever det just nu personer som kanske inte ens har en aning om vilken berättelse som är kopplad till deras port.

Jag ville gråta och skratta och visste verkligen inte hur jag skulle bete mig.
PARIS. JAG SAKNAR DIG.