Dagboksinlägg från den 14/10 2016
Om någon timme åker jag till Småland, och för att komma i stämning hittade jag ett dagboksinlägg från nästan exakt två år sedan (då jag bodde där), efter att jag hade varit på lunch med farmor och henne 95-åriga väninna. Håll till godo!
"Dear diary,
När man är sådär avkopplat mätt att man bara lutar sig tillbaka i baksätet och tittar ut genom bilfönstret börjar tankarna vandra på ett väldgt speciellt sätt. Man behöver inte nödvändigtvis tänka på något speciellt, eller rättare sagt: man behöver inte notera alla tankar man tänker. De tänks och sedan glider de sakta man säkert bort i periferin utan att man har noterat eller reflekterat över dem.
Kallset, Kulltorp, Tokarp.
I framsätet skvallrar två damer om den tid som flytt, om den värld de förlorat.
Jag lyssnar med ett halvt öra och blir nästan full i skratt när jag hör med vilket allvarligt tonläge de diskuterar lingon. Det är nästan på liv och död. Solen sänker sig mot kvällningen och om bara några få timmar kommer den ha gått ner. Men just i detta ögonblicket kan jag blunda och bli varm i ansiktet av guldsolen och höra deras lugna röster långt borta. Detta ögonblicket kommer aldrig komma tillbaka och det är just det som är det ljuva.
Aija."
