Tankar i regn
Jag har precis kommit hem från min sista arbetsdag för denna terminen, nu är jag officiellt ledig för sommaren. Egentligen är det inte sista dagen, för jag ska nog vara där lite i augusti innan terminen drar igång, men från och med nu är jag åtminstone ledig hela juli. Det känns inte så bra som det borde. Jag har svårt att förklara exakt hur men det känns inte så som jag hade tänkt mig att det skulle kännas.
Eller rättare sagt: det är klart att det känns bra att få vara ledig men jag tror att det kommer vara konstigt att vara ifrån barnen så länge. De betyder verkligen mer än vad man kan tro. Den dagliga och nära relation jag har med barnen på förskolan definierar min vardag så till det yttersta att det nu känns tungt att inte ses alls på flera veckor. Tiden kommer nog gå snabbt, men jag kommer verkligen sakna dem. Det är den dagen man inte vill gå hem från jobbet för att man trivs så mycket som man inser att man har det ganska bra på arbetsplatsen, eller hur?
