En söndag med ostbollar, bambi och termobyxor
För några veckor sedan vaknade jag och Ludde upp en solig söndagsmorgon och bestämde att 'nä nu är det faktiskt dags för en utflykt'. Packade en ryggsäck med allt som är nödvändigt om man ska vara ute en hel dag och jag hade på mig så mycket kläder att jag såg ut som en michelin-gubbe...men men, allt för att hålla sig varm!
Såhär nöjd var jag trots att mina tår nästan förfrös efter en stund i skogen.
Vi kom ut på ett fällt och satte oss i skogsbrynet för att äta det var hade med oss.
Lyckan minskade inte för att vi hade ostbollar med oss...
Mat blir verkligen godare utomhus, av någon konstig anledning.
I en stor inhängnad i skogen träffade vi bambi med familj och Ludde lyckades få några riktigt fina bilder. Kändes dock hemskt att vi kunde gå därifrån, samtidigt som de inte kunde ta sig ut men fick trösta mig med tanken på att de antagligen har det väldigt bra där.
Solen sken, snön knarrade under våra kängor och allting kändes obekymrat och underbart.
Varför gör man inte sånt här oftare?
