Agnes Holmberg

De första dagarna i Danmark

Publicerad 2018-08-01 20:40:05 i Mysiga händelser, Resor,

Förra veckan var jag i Danmark med min släkt och hade en av de bästa veckorna på väldigt länge. Det var så otroligt varmt och vi var där måndag till söndag, och det kändes som en evighet. 
Varje sommar åker jag och min familj plus kusinerna till en liten by på Nordsjälland. Det finns inget så mysigt som det stället. De har oroligt många fina hus och små genuina affärer, som det här. 
Jag åt mängder med glass varje dag och blev ändå inte nerkyld i värmen. 
Här är ett av mina favorithus, som ligger på en kulle ovanför vattnet. 
Jag läste Stolthet och fördom i bladskugga och hade det mysigare än någonsin. Att läsa utomhus, i skugga eller sol, med världen som ljud i bakgrunden är mitt favoritsätt att läsa på. 
Jag, mina brorsor och mina kusiner spelade minigolf på banor som lutade så mycket att det var omöjligt att få hole-in-one på vissa av dem. Men vi skrattade mycket och det var sol, så all in all good. 
Onsdag lunch köpte mamma och pappa mat från fiskbilen, och fick fisken friterad när de beställde.
Hittade en pytteliten gata på väg till stranden en dag. 
Att kunna gräva ner sina fötter i solvarm sand varje eftermiddag. Det var så varmt under vår vistelse att vi badade varje dag, och helt utan att frysa. 
På torsdag kväll gick vi till en restaurang som hette Maya och jag kände mig nästan som en av danskarna som bodde i byn i bikini och stranväska. Nästan åtminstone. 
Käkade pizza med salami, svamp, tryffel och minioliver och klagade inte alls. 
Senare på kvällen var jag med om något som i efterhand skulle visa sig vara bland det mysigaste på hela resan. Varje år anordnas det "Kanonhalloj" i Tisvildeleje och danskar som bor där under sommarmånaderna kommer dit för att lyssna på musik och hänga. Just ikväll spelade det ett cowboy-band, det hade hängts upp kullörta lampor och vimplar av sönderrivna tygbitar och mitt hjärta smällte. Det var folk i åldrarna ett till åttio och alla drack öl och lyssnade och hängde med bekanta. 
En av de mest genuina sakerna med "Kanonhalloj" detta året var att trots att det var inhägnat krävdes det inga biljetter och de som inte ville trängas längst fram satte sig helt enkelt med sin öl på andra sidan spåret och lyssnade. När tåget sakta rullade in (eftersom att det är slutstation) aktade folk sig bara, musiken stoppades för tillfället och när det åkt började de spela igen. 
Pappa tog en gullig bild på mig. 
Var såhär glad över att vara där med honom, bara vi två, dricka öl, känna vaniljdoft från en man som rökte pipa, lyssna på country-musik. 
Min morbror kom efter en stund, vi tog en suddig bild, hängde lite till och sedan gick vi hem genom natten och såg självlysande moln. 
Danmark, jag är så otroligt glad att du ligger så nära Skåne. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 20 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela