Agnes Holmberg

Ett mästerverk

Publicerad 2017-08-20 19:02:00 i Böcker, Skriva skriva skriva,

Okej hej och glad söndag hörrni! Den här helgen gick som vanligt alldeles för snabbt och jag ligger just nu i min säng och känner mig allmänt mosig i huvudet. Därför tänkte jag passa på att lägga upp en liten bokrecension här på min favoritbok of all time: 
Pappan och havet av Tove Jansson.

Har ni inte läst den, avfärdat den på grund av att det är en Mumin-bok eller bara inte visste att den fanns (oavsett vad), så är det dags att ni läser den nu. Och så kommer ni precis som jag att ångra i efterhand att ni inte längre kan läsa den för första gången igen. Så bra är den. Bokens grundhandling är att Muminfamiljen i en känsla av uppbrott flyttar från Mumindalen till en fyr allra längst ut i finska skärgården därför att pappan vill börja om från början. Men snart inser man att det nästan finns flera parallella handlingar gömda i den här grundhandlingen. "Så underligt att folk kan bli melankoliska och arga av att ha det bra." Det är formuleringar som denna som gör att jag älskar den här boken, hur Jansson försöker sig på att sätta ord på känslor som är så svårdefinierade. Och språket är verkligen stjärnan i den här boken, miljön som beskrivs på ett mästerligt sätt. Väl på ön stöter de på problem som ibland löses och som ibland bara rinner ut i sanden och förblir stadgade i det olösliga.Mamman och pappan och trollet glider sakta men säkert ifrån varandra på en ö som inte alls är lättpåverkad och som bara gör det svårare för familjen. Det är en ö full av hemligheter som börjar tära på föräldrarna och trollet. 

Detta är en bok om att försöka finna sig själv i ett hastigt beslut fattat när man var melankolisk, och hur man kan komma att sakna det man hade tidigare och tog för givet. Den handlar om hur viktig en familj kan vara för ens personlighet och hur otroligt svårt det ibland kan vara att leva så intensivt med människor även om de är de man känner allra bäst. 

Läs den här boken, du kommer inte att känna dig besviken. Den säger så mycket om den märkliga naturen och hur oförutsägbara och oförståeliga människor ändå är. Detta är en bok som jag ständigt återkommer till och jag tror helt ärligt att jag har läst den fem gånger minst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag heter Agnes och är en modeälskande, kaffedrickande Lunda-cyklist på 19 år, med ett ohälsosamt dyrkande av Lana del Rey. Förutom allt detta skriver jag också, i hopp om att någon gång kunna producera något riktigt bra.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela